Två oscarsnominerade filmer.
Här kommer tips på två filmer som jag sett på sistone:
The Imitation Game. Benedict Cumberbatch spelar rollen som Alan Turing, matematikern som under andra världskriget knäckte Enigma-koden tillsammans med sina kollegor och på så sätt hjälpte till att få slut på kriget. Efter kriget blev han åtalad för homosexualitet (homosexuella akter var olagliga i Storbritannien fram till närmare slutet på sextiotalet) och begick några år därefter självmord.
Cumberbatch är suverän i denna film (fast det är han ju i typ alla filmer han spelar i enligt mig, så jag kanske är lite partisk). Det är en intressant film som väcker känslor. Man blir arg och man blir ledsen, men man blir också glad på sina ställen. Den innehåller sina historiska fel, men om man ser det för vad det är, en film och inte en dokumentär, så är den two thumbs up.
"Sometimes it is the people no one imagines anything of
who do the things that no one can imagine"
Interstellar. Filmen som hemlighöll sin handling otroligt länge. Så vad handlar den om då? Kortfattat handlar den om ett astrounaut-team som åker upp i rymden för att leta efter en ny planet som mänskligheten kan överleva på, då Jorden håller på att bli obeboelig. Fast den är mer en sådan där film som man måste se för att förstå vad den handlar om.
Jag har väntat på den här filmen länge, även fast jag knappt visste vad den skulle handla om, och jag blev inte besviken. Den är lång och har inte så snabbt tempo, men den känns ändå inte långsam (man vet liksom inte vad som kommer hända och det håller fast en att kolla vidare). Den är snyggt filmad och musiken passar perfekt till filmen. Med roller som dessa får Matthew McConaughey en att glömma bort att han för några år sedan mest bara var en rom-com skådespelare. Tycker verkligen att ni ska se den om ni gillar sci-fi!
Fun fact: filmen är faktiskt väldigt vetenskapligt korrekt!
"It's not possible"
"No, it's necessary"
27 mars.
Så var denna vecka förbi också! Har nu endast en vecka kvar på min praktik, men den är först om två veckor då det är ett påsklov (skolan har det) mellan. När man har praktik är man som i en liten bubbla - allt annat glöms bort nästan. "Påsklovet" blir en vecka som går åt till pluggande. Skriva VFU-rapport, betyg och bedömnings-hemtenta, skriva ett tal och plugga till lingvistik-omtenta står på mitt mentala schema. Ska bli så skönt när allt det är klart om några veckor, för då är resten av terminen bara en delkurs (nu är det liksom flera som överlappar varandra).
Och de här bilderna tog jag precis på mig själv. Eller inte. Hittade tusenmiljoner gamla bilder på en gammal hårddisk för några veckor sedan. Bilder som jag inte sett på hur många år som helst (som jag trodde var förlorade för evigt, vilket vissa kanske borde ha varit, men kul att ha ändå). Strong selfie-game på den sista liksom. Min gissning är att jag är 12 år på dessa. Nu vet ni det.
Insurgent.
Okej, nu har det gått nästan ett dygn sedan jag såg Insurgent så nu kan jag försöka mig på en recension av den. Jag har så många tankar om filmen att det är svårt att sätta finger på vad jag egentligen tyckte, men jag ska se om det går. Jag tänker såhär - har man inte läst boken tror jag man gillar filmen ännu mer än om man har läst den (för då vet man ju inte om och bryr sig om de ändringarna de gjort i filmatiseringen).
Filmen skiljer sig väldigt mycket från boken, fast jag har kommit fram till att ändringarna (det de lagt till) har jag inga problem med egentligen ("lådan" som är med som inte ens existerar i böckerna för att nämna en sak), det är (de många) sakerna de utelämnat som jag stör mig på. Jag ogillar är att filmen är kort (även om den är två timmar). De kunde lätt ha lagt till 30 minuter till och på så sätt kunnat dragit ut på vissa scener (vara lite mer i Amity, Candor och Factionless). Genom att göra filmen längre hade de också kunnat ge mer plats åt sidokaraktärerna. Christina var knappt med, scenerna mellan Four och Marcus är borta, Uriah är med två sekunder typ, Zeke är inte ens med, Marlene - vad hände där? osv. Nej, bristen på karaktärsuppbyggnad var en besvikelse faktiskt.
Nu till det som var bra istället! Jag älskar FourTris scenerna (!!!). Varje scen med Theo James som Four! Filmen är snyggt filmad, har bra effekter och filmens sceneri får två tummar upp (Amity - så fridfullt - precis som det ska vara). Scenerna med Tris i simulationerna är väldigt, väldigt bra. De fick de verkligen till! Med Peter fick de in lite humor i filmen, och även om de på något konstigt sätt har fått en att inte hata honom så som man gör i böckerna, så är jag okej med det. Jag tillåter honom att vara så i filmens värld då de som tur är inte ändrat på Caleb (det skulle vara fel).
För att försöka summera detta: jag gillar filmen överlag och om jag ser den som en separat sak från boken så är den toppen, men om jag inte bortser från det så saknar jag vissa detaljer/saker som är viktiga från boken. Filmen får inte till det där djupet som boken har, vilket är så himla synd.
Jag kanske bara är allmänt negativ för att min syn över Divergent-serien har blivit något (to say the least...) förstörd av Allegiant. Jag önskar att jag kunde radera slutet av tredje boken från min hjärna. Vet ni vad, strunta i min recension och gå och se filmen istället!
21 mars.
Här kommer en uppdatering, äntligen! Har haft fullt upp med praktiken, så det är det jag lagt min fokus på. Två veckor gjorda, två veckor kvar (med ett påsklov mellan). Denna vecka har jag hållt i egna lektioner också (vi håller på med skillnader på amerikansk och brittisk engelska), vilket var väldigt nervöst men samtidigt väldigt roligt! Även om det är svårt att gå från rollen som lärarstudent till lärare, så är det väldigt lärorikt eftersom jag efter utbildningen kommer att stå där helt själv.
Igår efter att jag slutat för dagen åkte jag och Medina in till Örebro för lite strosande i butiker, middag och till sist bio - vi skulle ju se Insurgent som hade premiär denna vecka (berättar om filmen i ett eget inlägg). En perfekt start på helgen!
Det är förresten minde än tre månader kvar tills vi två åker till Liverpool! Eftersom jag inte uppdaterat här (och om ni inte följer mig på instagram) så vet ni inte att vi bokat en dagstripp till London under vår tid där. Vi bollade fram och tillbaka om vi skulle förlänga resan och avsluta med några dagar i London, men vi bestämde oss för att inte göra det. Så en dagstripp blev bokad istället! Många timmar på en buss och kanske inte jättemånga timmar i London, men priset 10 pund tur/retur fick oss att göra det i alla fall.
Paper Towns | Trailer
Den här längtar vi ju efter, eller hur? Filmatiseringen av John Greens Paper Towns.
Förra fredagen-lördagen.
Det här inlägget skulle jag egentligen skrivit tidigare i veckan, men det glömde jag bort på grund av att jag varit så upptagen med praktiken (skriver mer om det imorgon), men ni får se det nu då när jag ändå denna lördag sitter med inlämningsuppgift som ska in imorgon.
Efter en tenta (som jag räknar med omtenta på), började jag baka när jag kom hem från universitetet förra fredagen. Vi skulle fira mammas födelsedag på lördagen med mammas släkt, så jag erbjöd mig att ordna fikat (fick lite assistans av min bror också). Sedan tog jag en promenad bort till Medina och i sann fredagsanda tryckte vi i oss snacks & godis och pratade & skrattade.
På lördagen firade vi mamma då. Bar mina Sandra Beijer Crocker jeans dagen till ära som jag köpte på sensommaren förra året, de har inte blivit så använda pga att de slutar vid anklarna och var lite för kalla att ha på hösten/vintern.
Några timmar efter tacos/tacopaj blev det fika med kaffe och bakverken som jag och min bror bakat. Flarntårtan som är till vänster på bilden i mitten är så enkel att göra (man måste bara komma ihåg att göra den en dag innan man ska äta den, för den ska "safta till sig") men blir himla god (på sommaren kan det vara gott att ha jordgubbar och hallon till kan jag tänka mig för att bryta av mot sötman).
Födelsedagsbarnet!
Sedan spelade jag och min bror På Spåret mot vår mamma och moster när vår mormor och morfar åkt hem på kvällen. Viktigast av allt såklart: vi vann.
Sedan fortsatte kvällen på olika håll - vissa framför melodifestivalen ("de vuxna") och andra framför film-titande på datorerna ("de unga").
Love, Rosie.
För några kvällar sedan såg jag denna film, Love, Rosie, baserad på en bok som heter Where Rainbows End (i USA hette den dock Love, Rosie eller Rosie Dunne, därav varför filmen heter så) av Cecelia Ahern. Har inte läst boken bör väl nämnas, men har läst om boken. Filmen utspelar sig under 12 år (boken utspelar sig under 45 år) och handlar om Rosie och hennes bästa vän Alex.
Det här är Rosie, spelad av Lily Collins. Hon spelar rollen mycket trovärdigt tycker jag, känns verkligen som att hon är Rosie och inte bara spelar henne.
Det här är hennes bästa vän Alex, spelad av Sam Claflin (*insert heart-emoji here*), ni vet han som spelar Finnick Odair i The Hunger Games. I alla fall, kemin mellan dem är spot on!
De har varit bästa vänner sedan de var fem år. Och de älskar egentligen varanda mer än bara som vänner, fast det erkänner ju ingen av dem. "One awkward turn at 18, one missed opportunity... and life sends them hurling in different directions". Alex flyttar till Boston för att studera, dit Rosie egentligen också skulle med, men på grund av en sak (som jag inte kommer berätta vad) så blir hon kvar i England (boken utspelar sig i Dublin, men typ ingen av karaktärerna pratar som irländare, så tror filmen utspelar sig i England).
Så följer vi dem i 12 år. För det mesta är de ifrån varandra, men de håller kontakten. Och alla vet att de borde vara tillsammans, men timing och livet håller dem ifrån varandra.
Slutet är väl ganska förutsägbart, men jag tänker inte berätta vad som händer såklart.
Vad tyckte jag om filmen då? Jag har faktiskt jättesvårt att komma fram till vad jag egentligen tyckte om den, hade nog lite för höga förväntningar på den innan tror jag.
Jag gillar verkligen Lily Collins och Sam Claflin, de hade verkligen en bra kemi mellan sig. Stör mig inte på att att de valde att inte låta filmen utspela sig under 45 år som i boken, tror det skulle varit alldeles för lång tid att få med i en film. Däremot känns det som att alla andra karaktärer har fått för lite plats i filmen, de kunde fått lite mer plats för att göra filmen komplett. Hade nog också velat sett lite mer av när Rose och Alex var små för att få en bättre bild av deras vänskap. Filmen börjar från att de är 18 år (med en-två tillbakablickar till när de var små) och så glider de ifrån varandra ganska snabbt in i filmen, så man känner inte av deras starka vänskap så som man kanske velat.
Sammanfattningsvis, några detaljer i filmen gör att det inte blir någon wow-upplevelse, men det är ändå en väldigt bra rom-com. Har man läst boken tror jag filmen är en besvikelse, då det är många saker som skiljer sig mellan dem, men om inte inte läst den tror jag ni gillar den. Äsch, ju mer jag tänker på filmen så gillar jag den, se den bara!
4 mars.
Idag fyller min mamma år, så efter föreläsning på universitetet och hon slutat jobbet för dagen har vi mitt i allt pluggande (jag har tenta på fredag, så pluggpluggplugg) har vi gjort caesarsallad tillsammans (som inte gick så bra först - locket på saltkaret föll av när jag skulle salta kyckligen så typ 1 ton salt hamnade i stekpannan och på golvet), fikat lite och tittat på Sveriges Mästerkock tillsammans. Lite vardagsmysfirande idag, men på lördag blir det tårta med släkten!
Här bor jag.
Jag tänkte vi skulle ta och kika in på hur jag bor, eller rättare sagt mitt rum. Jag bor ju fortfarande hemma av ekonomiska skäl (att flytta för mig skulle betyda större studentlån). I alla fall, ni såg mitt rum för några år sedan när jag målade om det, men det ser nog inte exakt likadant ut som då. Jag tycker att ens rum speglar ganska mycket av vem man är, så det kan vara roligt att se.
Bredvid sängen på ena sidan finner man en liten bokhylla fylld med böcker (mest bokserier, bl.a. The Mortal Instruments, Divergent, Harry Potter, Twilight, Cirkeln, Hush Hush) och babushkadockor. Intill är en låda som jag dekorerat själv och två gröna IKEA-lådor fyllda med "things" (d.v.s. sådant som jag aldrig använder typ). Ovanpå står en blomma som aldrig blommar längre, några ljusstakar (i mitt rum finner man många ljusslyktor) och svart-vita tavlor.
På andra sidan sängen finner man mitt svarta sängbord med två svarta IKEA-lådor i och ett tidningställ bredvid. En tavla med London motiv lutar mot väggen på sängbordet och en tavla med New York motiv hänger på väggen bredvid. Sedan skymtas också mitt sminkbord (som jag aldrig sminkar mig vid, men där mina smycken, nagellack, handkräm osv finns).
Om man vänder sig när man står vid sminkbordet ser det ut såhär ↑.
Bredvid TV-bänken står mitt skrivbord som jag inte sitter vid så ofta längre (inte sedan jag skaffade laptop för många år sedan). Det är typ alltid där som jag lockar och plattar håret, så därför ligger nästan alltid locktången och plattången där. På väggen bredvid sitter mitt "moodboard" eller vad man ska kalla det. Foton, biljetter och krimskrams sitter där. För den med skarpa ögon: jag har bytt plats på lampan som stod vid skrivbordet och lampan på bokhyllan bredvid sängen (den med skärm står vid sängen och den andra står här vid skrivbordet nu)
I fönstret finner man ljuslyktor, ett hjärta och blommor. Jag tror att alla blommorna håller på att dö. Speciellt pelargonen, som var såhär fin förra våren.
Mitt rum har ingen dörr, utan direkt när man kommer upp för trappen (mitt rum ligger på ovanvåningen) så är man i mitt rum. Dörren till höger leder till min brors rum och dörren med Marilyn Monroe leder till ett badrum.
Det här är det första man ser när man kommer in i mitt rum. En bokhylla som är fylld med filmer och TV-serier. I hyllan längst upp till vänster är några blandade DVD-filmer, nedanför är det TV-serier och BluRay-filmer, i hyllan längst ned till höger trängs Supernatural, F.R.I.E.N.D.S och The Vampire Diaries och i den sista hyllan är det två böcker om Marilyn Monroe och två ljusstakar. Ovanpå står blandade ljuslyktor och tavlor.
Mitt emot hyllan har jag en klädställning med klänningar och favoritplagg. Under står de enda högklackade skorna jag äger, som jag inte använder så ofta tyvärr. Jag är mer en sneakersperson. I hörnet är en inbyggd bokhylla som alltid varit där. Där trängs fler av mina böcker, bl.a. Fangirl och Eleanor & Park av Rainbow Rowell (tips, tips!). På hyllan framför ligger kameran, objektiv, stativ och mina fotoalbum. Och så står min "I ♥ New York" tavla som jag broderade i åttan/nian där.
Det var mitt rum det. Har många småpryttlar framme och många möbler på en mindre yta än vad de kanske får plats på, men känns ändå inte som att det är för många saker. Ett rum som är väldigt jag. Gillar inte när det är för avskalat, för det ska finnas personlighet i inredningen tycker jag. I framtiden när jag har ett eget ställe skulle jag vilja ha ett bibliotek hemma, ett rum med bara böcker, typ såhär.
