Nu är det snart två veckor sedan attentaten i Paris. Tiden fortsätter ju gå, även när hemskheter händer. Såklart. När min vän sa att hon var rädd för vad det skulle leda till så var jag så säker på att det inte skulle ändra så mycket här i Sverige, för jag har alltid sett Sverige som ett så öppet land. Jag var så säker på att vi inte skulle bli som USA efter elfte september.

 

Men så ändras bilden sakta men säkert framför mina ögon. Jag vågar knappt scrolla i feeden på facebook för jag blir så mörkrädd av så mycket som kommenteras och gillas. Mina ögon öppnas upp och jag ser många personer på ett nytt sätt. Deras riktiga jag? Eller deras jag som av rädsla tänker saker som de annars kanske inte hade tänkt? Jag vet inte, men jag gillar inte det jag ser.

 

Det som jag hoppades så innerligt inte skulle hända händer. Folk ser inte skillnaden på muslim och terrorist, när det egentligen är en så otroligt stor skillnad. En terrorist är en terrorist, spelar ingen roll vilket kön, hudfärg eller religion den har. Jag blir arg. Jag blir arg för att folk är så trångsynta. De dömer folk på utseende, ber dem öppna sina gymväskor för att de ser ut som terrorister. De verbalt trakasserar unga tjejer med slöja och associerar ihop dem med terrorister, du borde skämmas för vad dina vänner gjorde i Paris. Människor som tappat sin mänsklighet någonstans på vägen, vad håller ni på med? vill jag fråga.

 

Inser de inte att det är precis det här terrorister vill ska hända? Att vi ska vända oss mot varandra. Att vi ska sätta upp murar och skilja på oss och dem. Vi och ni. Jag och du.

 

Samtidigt vill jag säga tack. Tack till att jag får se kommentarerna och gillningarna. För att jag får se vilka som jag ska hålla nära och vilka som jag inte ska ge en tanke åt. Jag vill säga hejdå till personer som inte ser andra människor, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning och religion, som jämlikar. Tack för att ni låter mig se er.

 

Och så är jag tacksam för dem fina sakerna jag ser också. För de som står upp mot de som trakasserar tjejen med slöja. För de som spenderar en vardagskväll med flyktingar och lär de svenska och sitter och tecknar med dem. För de som skänker sin sparbössa när en moské blir vandaliserad.

 

Som jag sa till min vän, som är muslim, om de tänker negativa tankar om henne då förtjänar de inte att känna den fantastiskt godhjärtade personen hon är. En person som man ALDRIG ska koppla ihop med terrorism. Och jag, 1,64 meter lång, kommer alltid stå vid hennes sida redo att kavla upp ärmarna och knyta nävarna mot de som inte tänker så om det skulle behövas.

 

Jag är icke-troende, inte religiös överhuvudtaget, men jag tror på att alla har rätten till att tro vad de vill. Jag kopplar inte ihop religion med terrorism, för de har ingenting med varandra att göra. Jag tänker inte låta folk trakasseras på grund av sin tro och det hoppas jag innerligt att ni inte gör heller, mina vänner. Nu visar vi att vi är ett öppet land och ett öppet folk, eller hur?