Tell the Wolves I'm Home.

“I stared hard, trying to find a pattern. Thinking if I kept looking hard enough, maybe the pieces of the world would fit back together into something I could understand”
 
Jag satte mig och läste Tell the Wolves I'm home idag. Uppsatser och sådant hade gjort att jag inte hade tiden till att läsa den förut, men eftersom jag har kort skoldag på måndagar så satte jag mig och läste den när jag kom hem.
 
Det är slutet av åttio-talet i New York. Huvudpersonen June (14 år) har förlorat sin bästa vän och morbror Finn i AIDS (som vi denna tid är en sjukdom man knappt vet någonting om). En dag får hon ett paket som innehåller Finns teservis, paketet är skickat av Toby. Toby var Finns pojkvän (eller "special friend" som det står i boken) som June inte visste någonting om (det bör dock tilläggas att hon visste om att morbrorn var homosexuell). Han ber om att få träffa June och mötet blir början på en vänskap som med tiden växer fram mellan dem.
 
Det tog en liten stund innan jag verkligen kom in i boken, men när jag väl gjorde det gillade jag den (det fanns många tillfällen i boken som jag blev tårögd över kan jag ju berätta). Det är en väldigt annorlunda och fin bok. Man måste verkligen läsa den för att förstå vad den handlar om, beskrivningen ovan ger bara en pytteliten överblick om vad boken handlar om. Läs den!

Kommentarer

Om du har några tankar du vill dela med dig av:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0