The Hunger Games | Mockingjay Part 2 recension

3 böcker. 4 filmer. Nu är det slut. Och efter en vecka vet jag fortfarande knappt vad jag vill säga om filmen, så det blir nog ett långt inlägg med tankar hit och dit. Sommaren 2011 läste jag böckerna för första gången och sa att det var bland det bästa jag läst, kanske att jag till och med sa det bästa. Jag kan inte säga vilken min favoritbok är, för jag har så många, men den här bokserien ligger fortfarande i topp.
 
Det är alltid en speciell känsla att sätta sig i biosalongen när man har läst boken innan. Man vet vad som kommer hända, men samtidigt att få se den världen som man har i sitt huvud komma till liv på bioduken... man vet inte vilka ändringar som gjorts, om man kommer bli besviken på det man ser eller om de gjort en värdig adaption av författarens ord.
 
Filmatiseringen av den här bokserien tycker jag är en av dem bästa. Till skillnad mot till exempel Divergent-serien tycker jag att filmskaparna lyckats behålla känslan av boken. Ändringar har gjorts, men jag tycker att de behållt de viktigaste delarna från böckerna.
 
Jennifer Lawrence är en perfekt Katniss, Josh Hutcherson har växt som Peeta, speciellt i Mockingjay Part 2, Woody Harrelson som Haymitch, Donald Sutherland som President Snow och resten av casten är så himla bra. Jag skulle kunna skriva en punktlista med vad jag tyckte om alla skådisar från filmerna, men det ska jag inte göra - men jag vill bara poängtera att jag verkligen tycker att castingen är så otroligt bra i filmerna.
 
Nu tänker ni, okej Lisa, men vad tyckte du om den här filmen? Jag kommer till det nu, jag lovar. Mockingjay Part 2, jag visste vad som väntade mig när jag gick in i biosalongen. Vad som var kvar av sista boken att komma till liv på film. Det händer så mycket smärtsamma saker i den delen, så jag visste inte riktigt hur mina känslor skulle vara. Jag tänkte innan, kommer jag sitta och böla där i salongen? Det gjorde jag inte, jag bet ihop, men det var en scen som det sprack för mig och jag fällde en tår eller två. Den här scenen, för den som vill veta.
 
Den här delen är nog min favorit av filmerna. Den är så värdig Collins bok, den fångar upp vad hon ville säga. Inte exakt lika bra, men nästintill. Epilogen från boken var med, vilket jag är glad för, jag var rädd för att de inte skulle ha med det. Scenen är inte lika rörande som bokens epilog är, men det är fortfarande ett "bra" slut, det vill säga ett passande slut.
 
Det är så många scener som jag är nöjd med, men jag kan inte nämna vilka för jag vill inte spoila någonting för er. Några få saker hade jag velat sett dock, till exempel mer av vänskapsbandet som bildades mellan Katniss och Johanna, för det är ändå en så stor del av boken. Samtidigt så vet jag att filmen hade blivit så lång då, så jag är nöjd ändå. Mer än nöjd. Det viktigaste var ändå med!
 
Collins historia kanske är mer aktuell än någonsin. Visst, den kanske är i det extremaste laget. En "utopi" som gått åt helvete, men den kan säga oss en sak eller två. Barn ska inte vara en del av krig, de ska inte slåss åt oss. Vi ska inte låta media distansera oss från det som händer i världen och ta bort vår mänsklighet. Låt oss inte underkuvas av myndigheter med järngrepp.
 
Det här är ett av de bästa citaten från boken, som även var med i filmen, sagt av Haymitch (som förövrigt nog är min favoritkaraktär):
 
Now we're in that sweet period where everyone agrees that our recent horrors should never be repeated. But collective thinking is usually short-lived. We're fickle, stupid beings with poor memories and a great gift for self-destruction.
 
Mänskligheten har ju svårt för det där. Vi krigar och krigar och krigar. Vad är historieböckerna fyllda av? Krig. Vi lär oss aldrig. Vi fortsätter på samma spår, tid efter tid. Det går små perioder där vi har fred, men sedan är det som att vi glömmer bort och vi hittar en ny anledning till att kriga. Jag hoppas att vi någon gång inte ska glömma.
 
Det känns lite tomt att veta att det är slut. The end. Inget To be continued... Tur att man kan läsa om böckerna (och se om filmerna) i alla fall. Som Oscar Wilde sa; kan man inte njuta av att läsa en bok om och om igen så finns det ingen poäng med att läsa den överhuvudtaget.

Böcker, books, libros, bøker, kirjat, Bücher.

 The Sea of Tranquility av Katja Millay - den här boken fick jag låna av min vän Medina. Det är hennes favorit och jag var jätterädd för, även om vi har nästan exakt samma smak när det gäller böcker, att jag inte skulle älska den - MEN det gjorde jag som tur var! Läser man handlingen så märker man att det inte är en lättsam bok, huvudkaraktärernas liv är inte en dans på rosor, men boken är ändå inte tung på något sätt. Jag tror det här är en bok som man antingen älskar eller hatar, och jag hoppas det inte blir det sistnämnda om (NÄR) ni läser den. Läsas bör den!
 
I Was Here av Gayle Forman - Gayle, Gayle, Gayle... åh, vad jag gillar dig! Den här är inte lika bra som If I Stay eller Where She Went, men den är inte dålig för det. Den handlar om en tjej som försöker hantera sin bästa väns självmord - ett ämne som förövrigt behöver diskuteras mer. Trots ämnet, inte en så himla mörk bok ändå. Jag har sett att det är många som är besvikna med denna bok, de flesta har då läst annat av Gayle också, men jag tycker inte att den är en besvikelse. Annorlunda mot hennes andra böcker, men ibland är det skönt med lite omväxling.
 
Just One Day och Just One Year av Gayle Forman - varför inte lite mer Gayle? Jag läste Just One Day, utan att ha Just One Year till hands - rekommenderas inte! Läsa båda back-to-back. Jag vill inte skriva för mycket om handlingen men den handlar om amerikanska Allison som träffar holländska Willem och spenderar en dag i Paris tillsammans. JOD är från Allysons perspektiv och JOY är från Willems, sedan finns det också Just One Night (en liten e-bok) som tar vid efter dessa böcker (som jag ska läsa när jag läst ut den jag håller på med nu). Läs, läs, läs!
 
Update: läste Just One Night alldeles nyss (den är inte så lång, typ trettio sidor) och jag har bara ett ord (ljud) att säga: åh ♥
 
Dream a Little Dream av Giovanna Fletcher - jag har läst Giovannas andra böcker och älskar dem! Denna är inte min favorit av hennes tre, jag kom på mig själv med att skumläsa på vissa ställen (oftast i början på kapitlen när det var drömscener), men värd att läsas ändå tack vare älskvärda karaktärer och bra story överlag som vägde upp det hela. Läs hennes andra böcker också!
 
Since You've Been Gone av Morgan Matson - det här är en sådan där bok som helst läses på sommaren och därför passade den extra bra att läsa när jag var i sommarstugan då såklart. Emilys bästa vän försvinner helst plötsligt en dag utan ett hejdå eller vart hon åkt, allt hon lämnar efter sig är en to-do list med tretton grejer för Emily att göra. En lättläst och somrig bok! Enda minuset för mig är en sak i boken som jag tycker blev lite ouppklarad när boken var slut, men jag kan ju inte skriva vad eftersom jag inte vill spoila.
 
Outlander av Diana Gabaldon - Vad gör man när det inte finns några fler avsnitt av Outlander för tillfället (förövrigt, sista avsnittet på säsong ett tog en del av min själ tror jag)? Jo, då läser man boken (böckerna) som serien är baserad på. Jag var rädd för att jag inte skulle tycka om boken när jag sett serien innan (helst läser jag böckerna innan jag ser filmer/serier som är baserade på det, men denna gång blev det inte så), men så var inte fallet. Jag har inte riktigt läst klart boken ännu (den är ju rätt lång), men än så länge har serien varit rätt så trogen boken (och jag känner att Sam Heughan är spot-on som Jamie). Skulle någon fråga mig om jag gillar (älskar) serien eller boken bäst skulle jag inte kunna bestämma mig. Läs boken/se serien är mitt tips till er!
 
Bonus: Jag har glömt att skriva om denna nyhet, men som jag är superexalterad över eftersom jag älskar boken. Jojo Moyes Me Before You (Livet Efter Dig) blir film med Emilia Clarke och Sam Claflin i huvudrollerna. Förväntas släppas på bio våren 2016.
 
Mer om vad jag läser hittar ni på min Goodreads-sida.

Rains made mirrors of the earth. The sun was just yellow energy.

Tänk att mitt hår var såhär långt förra juni ↑↑↑, allt syns inte ens i bild. Nu är det ju liksom såhär. Kommer mitt hår vara såhär nästa år kanske? Vem vet, mina frisyrer blir ju bara kortare och kortare. Okej, okej, nu var det inte mitt hår jag tänkte prata om... Tänkte mest bara skriva hur skönt det känns att det som återstår denna termin är en inlämningsuppgift och en tenta (som man inte kan träna till). VFU:n har ju strulat lite, men jag hoppas det ska lösa sig nu (jag får väl veta senare i veckan eller nästa om jag blir godkänd - det håller jag tummarna för).

Och så vill jag tipsa om en film. Kingsman: The Secret Service heter den och handlingen är som följande: "A spy organization recruits an unrefined, but promising street kid into the agency's ultra-competitive training program, just as a global threat emerges from a twisted tech genius." En brittisk spion action-komedi är det och det märks att det är samma regissör som gjort Kick-Ass. Det här som en Bond film fast med mycket humor, svordomar och lite blodigare. Som någon skrivit på IMDB - den är "bat-shit crazy". Och det på ett bra sätt alltså.
 
Till sist vill jag berätta om denna roliga sak som nästan hundra procentigt kommer hända. Ser ni? Ser ni Sverige där på listan? Gavin DeGraw kommer till Sverige i höst (eller vinter om man vill räkna november som det)! OCH det är en akustisk konsert!!
 
Jag fick i födelsedagspresent av min pappa förra året att välja en valfri konsert och så skulle vi gå på den, men jag hade inte hittat någon jag ville gå på - förrän nu! Jag, han och min vän Sophia (vi har sagt att nästa gång DeGraw kommer till Sverige ska vi gå tillsammans - så det är klart vi ska göra det nu) ska gå på den som är i Göteborg. Biljetterna släpps på måndag och då ska han boka biljetter till oss. Skulle de sälja slut dör jag, figure of speech, såklart.

Unbroken.

Igår tittade jag på den verklighetsbaserade filmen Unbroken. Den handlar om OS-atleten Louis Zamperinis kamp under andra världskriget med tillbakablickar på barndomen och triumferna som friidrottare. Efter ett motorfel krachar hans flygplan i havet och han överlever mer än en månad (47 dagar) på öppet hav. Han blir sedan "räddad" av ett japanskt krigsfartyg och resten av kriget (mer än två och ett halvt år) spenderas i japanska fångläger där han tvingas utstå brutal misshandel, tvångsarbete och svält.
 
Jack O'Connell spelar huvudrollen i filmen regisserad av Angelina Jolie. O'Connell briljerar (han kommer bli något, jag lovar!) i en film som trots en intressant historia (jag kan inte sluta fascineras över den!) saknar något. Den kommer inte in på djupet så som man skulle vilja att den gjorde. Missförstå mig inte här, det är en väldigt bra film, men det är ungefär som att äta god mat som man ändå tänker att det saknas någon krydda i. Det lilla extra. Den saknar det där som får en att säga "wow". Fast ändock värd att se tack vare skådespelarinsatserna i filmen och om man gillar att se filmer där en person inte låter sig brytas ner trots motgångar (minst sagt).
 
"If you can take it, you can make it"

Två oscarsnominerade filmer.

Här kommer tips på två filmer som jag sett på sistone:
 
The Imitation Game. Benedict Cumberbatch spelar rollen som Alan Turing, matematikern som under andra världskriget knäckte Enigma-koden tillsammans med sina kollegor och på så sätt hjälpte till att få slut på kriget. Efter kriget blev han åtalad för homosexualitet (homosexuella akter var olagliga i Storbritannien fram till närmare slutet på sextiotalet) och begick några år därefter självmord.
 
Cumberbatch är suverän i denna film (fast det är han ju i typ alla filmer han spelar i enligt mig, så jag kanske är lite partisk). Det är en intressant film som väcker känslor. Man blir arg och man blir ledsen, men man blir också glad på sina ställen. Den innehåller sina historiska fel, men om man ser det för vad det är, en film och inte en dokumentär, så är den two thumbs up.
 
"Sometimes it is the people no one imagines anything of
who do the things that no one can imagine"
 
Interstellar. Filmen som hemlighöll sin handling otroligt länge. Så vad handlar den om då? Kortfattat handlar den om ett astrounaut-team som åker upp i rymden för att leta efter en ny planet som mänskligheten kan överleva på, då Jorden håller på att bli obeboelig. Fast den är mer en sådan där film som man måste se för att förstå vad den handlar om.
 
Jag har väntat på den här filmen länge, även fast jag knappt visste vad den skulle handla om, och jag blev inte besviken. Den är lång och har inte så snabbt tempo, men den känns ändå inte långsam (man vet liksom inte vad som kommer hända och det håller fast en att kolla vidare). Den är snyggt filmad och musiken passar perfekt till filmen. Med roller som dessa får Matthew McConaughey en att glömma bort att han för några år sedan mest bara var en rom-com skådespelare. Tycker verkligen att ni ska se den om ni gillar sci-fi!
 
Fun fact: filmen är faktiskt väldigt vetenskapligt korrekt!
 
"It's not possible"
"No, it's necessary"

Insurgent.

Okej, nu har det gått nästan ett dygn sedan jag såg Insurgent så nu kan jag försöka mig på en recension av den. Jag har så många tankar om filmen att det är svårt att sätta finger på vad jag egentligen tyckte, men jag ska se om det går. Jag tänker såhär - har man inte läst boken tror jag man gillar filmen ännu mer än om man har läst den (för då vet man ju inte om och bryr sig om de ändringarna de gjort i filmatiseringen).
 
Filmen skiljer sig väldigt mycket från boken, fast jag har kommit fram till att ändringarna (det de lagt till) har jag inga problem med egentligen ("lådan" som är med som inte ens existerar i böckerna för att nämna en sak), det är (de många) sakerna de utelämnat som jag stör mig på. Jag ogillar är att filmen är kort (även om den är två timmar). De kunde lätt ha lagt till 30 minuter till och på så sätt kunnat dragit ut på vissa scener (vara lite mer i Amity, Candor och Factionless). Genom att göra filmen längre hade de också kunnat ge mer plats åt sidokaraktärerna. Christina var knappt med, scenerna mellan Four och Marcus är borta, Uriah är med två sekunder typ, Zeke är inte ens med, Marlene -  vad hände där? osv. Nej, bristen på karaktärsuppbyggnad var en besvikelse faktiskt.
 
Nu till det som var bra istället! Jag älskar FourTris scenerna (!!!). Varje scen med Theo James som Four! Filmen är snyggt filmad, har bra effekter och filmens sceneri får två tummar upp (Amity - så fridfullt - precis som det ska vara). Scenerna med Tris i simulationerna är väldigt, väldigt bra. De fick de verkligen till! Med Peter fick de in lite humor i filmen, och även om de på något konstigt sätt har fått en att inte hata honom så som man gör i böckerna, så är jag okej med det. Jag tillåter honom att vara så i filmens värld då de som tur är inte ändrat på Caleb (det skulle vara fel).
 
För att försöka summera detta: jag gillar filmen överlag och om jag ser den som en separat sak från boken så är den toppen, men om jag inte bortser från det så saknar jag vissa detaljer/saker som är viktiga från boken. Filmen får inte till det där djupet som boken har, vilket är så himla synd.
 
Jag kanske bara är allmänt negativ för att min syn över Divergent-serien har blivit något (to say the least...) förstörd av Allegiant. Jag önskar att jag kunde radera slutet av tredje boken från min hjärna. Vet ni vad, strunta i min recension och gå och se filmen istället!

Paper Towns | Trailer

Den här längtar vi ju efter, eller hur? Filmatiseringen av John Greens Paper Towns.

Love, Rosie.

För några kvällar sedan såg jag denna film, Love, Rosie, baserad på en bok som heter Where Rainbows End (i USA hette den dock Love, Rosie eller Rosie Dunne, därav varför filmen heter så) av Cecelia Ahern. Har inte läst boken bör väl nämnas, men har läst om boken. Filmen utspelar sig under 12 år (boken utspelar sig under 45 år) och handlar om Rosie och hennes bästa vän Alex.
 
Det här är Rosie, spelad av Lily Collins. Hon spelar rollen mycket trovärdigt tycker jag, känns verkligen som att hon är Rosie och inte bara spelar henne.
 
Det här är hennes bästa vän Alex, spelad av Sam Claflin (*insert heart-emoji here*), ni vet han som spelar Finnick Odair i The Hunger Games. I alla fall, kemin mellan dem är spot on!
 
De har varit bästa vänner sedan de var fem år. Och de älskar egentligen varanda mer än bara som vänner, fast det erkänner ju ingen av dem. "One awkward turn at 18, one missed opportunity... and life sends them hurling in different directions". Alex flyttar till Boston för att studera, dit Rosie egentligen också skulle med, men på grund av en sak (som jag inte kommer berätta vad) så blir hon kvar i England (boken utspelar sig i Dublin, men typ ingen av karaktärerna pratar som irländare, så tror filmen utspelar sig i England).
 
Så följer vi dem i 12 år. För det mesta är de ifrån varandra, men de håller kontakten. Och alla vet att de borde vara tillsammans, men timing och livet håller dem ifrån varandra.
 
Slutet är väl ganska förutsägbart, men jag tänker inte berätta vad som händer såklart.
 
Vad tyckte jag om filmen då? Jag har faktiskt jättesvårt att komma fram till vad jag egentligen tyckte om den, hade nog lite för höga förväntningar på den innan tror jag.
 
Jag gillar verkligen Lily Collins och Sam Claflin, de hade verkligen en bra kemi mellan sig. Stör mig inte på att att de valde att inte låta filmen utspela sig under 45 år som i boken, tror det skulle varit alldeles för lång tid att få med i en film. Däremot känns det som att alla andra karaktärer har fått för lite plats i filmen, de kunde fått lite mer plats för att göra filmen komplett. Hade nog också velat sett lite mer av när Rose och Alex var små för att få en bättre bild av deras vänskap. Filmen börjar från att de är 18 år (med en-två tillbakablickar till när de var små) och så glider de ifrån varandra ganska snabbt in i filmen, så man känner inte av deras starka vänskap så som man kanske velat.
 
Sammanfattningsvis, några detaljer i filmen gör att det inte blir någon wow-upplevelse, men det är ändå en väldigt bra rom-com. Har man läst boken tror jag filmen är en besvikelse, då det är många saker som skiljer sig mellan dem, men om inte inte läst den tror jag ni gillar den. Äsch, ju mer jag tänker på filmen så gillar jag den, se den bara!

Big Hero 6.

I helgen tittade jag på senaste disneyklassikern Big Hero 6. Man blir aldrig för gammal för Disney-filmer bara så ni vet. Filmen, den var så himla bra! Skrattade nästan hela tiden. Den utspelar sig i den fiktiva storstaden San Fransokyo (en blandning av San Francisco och Tokyo) - en så cool stad som jag önskar fanns på riktigt. Jag tror att gillar ni Wreck It-Ralph gillar ni denna, de faller under samma kategori tycker jag! Ps. Jag vill ha en robot som Baymax.
 
Mer info om filmen här.

Kommande filmer.

Här kommer trailers till filmer som kommer under året och som jag vill spana in:
 
UNBROKEN (okej, den här har ju släppts, men har med den ändå för att den verkar bra)
 
CIRKELN (har ju läst böckerna, så denna är jag väldigt spänd på!)
 
AMERICAN SNIPER
 
KINGSMAN - THE SECRET SERVICE
 
JUPITER ASCENDING
 
THE AVENGERS - AGE OF ULTRON
 
MINIONS
 
THE LONGEST RIDE

"Filmmaking is a chance to live many lifetimes"

Här kommer lite snack om TV-serier och filmer, för ja, jag älskar ju att prata om sådant som ni vet! Några är gamla och några är nya:
 
Once Upon A Time (tv-serie) - den här serien började jag titta på när det började sändas. Kollade säsong ett och lite på säsong två, sedan kom annat ivägen (ehrm, utlandsstudierna) så glömdes den bort. För ett tag sedan dock så började jag titta igen och nu är jag äntligen ikapp (den är inne på sin fjärde säsong). Dessvärre betyder det att jag nu måste vänta några månader på fler avsnitt (är ju mid-season uppehåll just nu)... så himla jobbigt att behöva vänta när det slutade så spännande! Det här är en serie som jag tycker blir bara bättre och bättre. De knyter ihop så många sagor på så uppfinningsrika sätt och, förutom CGI:n som är sådär ibland, så är det en suverän serie!
 
Endeavour (tv-serie/mini-serie) - den här serien började jag titta på nyss (efter ett tips från min pappa). En brittisk deckarserie som handlar om en ung DC Endeavour Morse (finns ju denna serie, men detta är när han är ung, ganska i början på sin karriär) som löser mord tillsammans med DI Thursday i Oxford. Mamma och jag håller på och betar av säsong ett just nu (samtidigt som vi kollar på säsong 2 som går på SVT1 på lördagar). Likt Sherlock är det inte många avsnitt per säsong, men de är 1,5 h istället per avsnitt. Tips för den som gillar mordgåtor och brittiska deckare!
 
Shameless US (tv-serie) - den här serien började jag titta på när det började sändas, nu är den inne på sin femte säsong. Fjärde säsongen var briljant! Det känns som att när man väljer att göra en serie med säsonger som är med färre avsnitt (alltså inte 22-24 avsnitt) så blir det mer kvalité på varje avsnitt. Vill bara påminna om denna serie för den som inte sett den ännu - se den! Humor blandat med allvar om den dysfunktionella familjen Gallagher.
 
The Hobbit: The Battle of the Five Armies (film) - ja, den här sa jag ju att jag skulle skriva om för ett tag sedan men det glömdes bort... I alla fall, här kommer mina tankar om den. Den fortsätter på samma spår som de andra Hobbit-filmerna, men det är ju först i denna som det är mer krig än äventyr. Det är den kortaste filmen av  trilogin och det märks faktiskt - skulle vilja ha haft mer utdraget i vissa scener. Läste någonstans dock att extended version kommer vara ungefär en halvtimme längre än theatrical version, så det vill jag se! Överlag ändå riktigt, riktigt bra. Kan inte bestämma mig för vilken av delarna jag gillar bäst - får väl ha ett maraton med alla tre sedan och välja.
 
Gone Girl (film) - den här såg jag för en-två veckor sedan tillsammans med mamma. Hon hade läst boken innan, det hade inte jag. Vad jag förstått så är det väldigt delade meningar om denna film - vissa tycker att den är konstig och förvirrande medan andra tycker att den är suverän. Jag lutar mer åt det sistnämnda! Mamma sa att det är ju mycket mer detaljerat i boken, så hon kunde förstå om vissa tycker att den är lite svårförstådd. Jag som inte hade läst boken tyckte faktiskt inte att den var så svår att förstå ändå. Gillian Flynn som skrev boken skrev ju också screenplay till filmen, så jag tror nog hon tog med de sakerna hon tyckte kändes viktiga för att förstå historian. Jag tyckte helt enkelt att det var en himla bra, lite annorlunda, psykologisk thriller. Man sitter genom filmen och tänker - vem är "the bad guy" egentligen?
 
Predestination (film) - den här såg jag under mellandagarna hemma hos pappa. Hade inga förväntningar alls på filmen då jag inte visste någonting om den, vilket är skönt ibland. Höga förväntningar kan förstöra många filmer. Jag vill inte säga för mycket om filmen, för jag vill ge er samma upplevelse som jag hade. Och att beskriva filmens handling är väldigt svårt. Det är en blandning av sci-fi, thriller, drama och så vidare. Många genrer i en film. Jag tyckte ändå att den var sevärd, en väldigt annorlunda film som lämnar en lite förvirrad på slutet, sådär som filmer kan göra ibland (liksom "vad är det jag precis har tittat på?"). Se den!

12 januari.

Så var sista veckan av ledighet (eller vad man ska kalla det) här innan vårterminen drar igång för mig, nästa tisdag börjar jag Engelska II. Ska bli skönt att komma tillbaka till lite vardag ändå, även om ledighet är härligt (eller mer än det) också.
 
I förmiddags (och en del av eftermiddagen) tittade jag på Golden Globe-galan som sändes inatt. Filmgala-säsongen är igång, äntligen! Hade egentligen tänkt att kolla direkt, men när klockan var ett och jag precis hade tittat klart på ett avsnitt av en serie stängde jag av datorn istället. Började som sagt kolla på det i förmiddags då, SVT play var snälla och sände det (ser nu att de delat upp röda mattan och galan i två olika avsnitt och tagit bort pauserna, det var det inte när jag kollade... så fick spola hela tiden). Tina Fey och Amy Poehler var suveräna hosts för tredje gången (synd att det var deras sista -  i alla fall enligt vad de säger) och jag fick upp ögonen för några filmer. Boyhood verkar intressant - den spelades in under 12 veckor som sträckte sig över tolv år. Skådisarna åldrades alltså naturligt under filmens gång. Den ska definitivt spanas in! The Imitiation Game (med fantastiska Cumberbatch) och The Theory of Everything ska också ses, de hade jag ögonen på innan, men de öppnades väl mer nu kan man väl säga.

If I Stay.

Okej, här kommer ett tips på en så himla bra film. Så otroligt vacker, sorglig, kärleksfull och en massa andra adjektiv. Den har dessutom ett så himla bra soundtrack (gillar speciellt Willamette Stone som är huvudkaraktärens pojkväns band i filmen). Filmen påminner om The Perks of Being a Wallflower, även om handlingarna är totalt olika. Tror det är själva stämningen i filmen och allt det som gör att jag påminns om den. Och den filmen gillar jag ju som ni kanske vet. Filmen som jag skriver om heter, som ni förmodligen redan förtstått av titeln på inlägget, If I Stay.
 
Filmen handlar om Mia (Chloë Grace Moretz) som hamnar i koma efter en bilkrasch som hennes familj var involverad i. Filmen växlar mellan Mias minnen om bland annat första kärleken och familjen samt Mia som har en "out-of-body experience" och ser allt som händer kring henne när hon ligger i koma. Och det är upp till henne att välja - ska hon leva eller ska hon dö?
 
Bonustips: Baserad på boken med samma namn. Finns också en uppföljare.

3 juliga filmer.

Julen börjar närma sig nu, knappt tre veckor kvar (imorgon - tre veckor till jul). I och med det så får ni här mina tips på några juliga filmer som jag gillar. Bara tre stycken, men det är dem jag gillar bäst:
 
Love Actually
Denna, samt filmen nedanför, har jag som tradition att se runt juletid (psst, har redan sett dem detta år). Brittisk rom-com när den är som bäst typ. 8 historier vävs ihop till en. Får mig alltid att längta till julen så himla mycket.
 
The Holiday
Precis som jag skrev ovan, ser denna varje år innan jul. Sååå mysig. Två kvinnor byter hem med varandra i två veckor (som sträcker sig över jul), en bor i LA och den andra strax utanför London i Surrey. Så hittar de kärleken såklart, men känns ändå inte för cheesy sådär som romantiska komedier kan vara ibland.
 
Harry Potter (jul-scenerna ifrån filmerna)
Harry Potter kan tyckas konstigt kanske, men att titta på alla julscener från filmerna. Åhh. Julkänslan alltså. När det snöar i det magiska taket i matsalen inuti Hogwarts - då är det jul.

The Hunger Games: Mockingjay Part 1 | recension

Så igår var jag äntligen och såg The Hunger Games - Mockingjay Part 1. Nu är det bara att vänta på del två då som kommer nästa november (hur ska man kunna vänta så länge?).
 
Vad tyckte jag om del ett då? SÅ HIMLA SUVERÄN! Den följde boken på ett sådant bra sätt och tyckte att de slutade del ett på ett väldigt bra ställe, var ungefär där jag tänkt mig att de skulle göra det. Jennifer Lawrence briljant som alltid som Katniss, Phillip Seymour Hoffman toppen som Plutarch, Donald Sutherland skrämmande bra Snow, Woody Harrelson perfekt som Haymitch, Julianne Moore som en riktigt, rikigt bra Alma Coin och alla andra passande i sina roller också!
 
Filmen är lite mörkare än vad de andra filmerna varit, vilket i och för sig boken är också, och är mer brutal (vilket kan tyckas konstigt då barn/ungdomar dödar varandra i de andra, men ser man den förstår man nog vad jag menar). Även om den (förmodligen) största anledningen till varför man delade upp filmen i två är pengar, så tycker jag det är bäst så av några olika anledningar.
 
En av de är att även fast boken inte är så tjock så är det väldigt mycket som händer i den och hade man försökt få in allt som händer i endast en film hade det känns väldigt avklippt. Dessutom får karaktärerna nu mer spelrum att utvecklas, för det gör de verkligen i boken (de gör de ju i The Hunger Games och The Hunger Games - Catching Fire också, men inte lika mycket som i tredje) och att försöka hinna få med det i bara en film är otroligt svårt (man hade kanske inte ens märkt det då). Sedan är ju filmerna så bra, så man vill liksom inte att det ska ta slut.
 
Gå och se den!

Mockingjay Part 1 | Official Trailer

Inte så långt kvar nu!

Okay? Okay.

Jag har tittat på några filmer och läst några böcker, så nu delar jag med mig av min upplevelse av dem till er. Så att ni vet vad ni ska göra med dem.
 
The Fault In Our Stars (film) - såg den äntligen för någon vecka sedan. Läste ju boken precis när den kom ut (och älskade den), som ni vet om ni läst min blogg ett längre tag. Kände att det inte var en film jag skulle vilja se på bio på grund av fulgråten som orsakas av TFIOS (var svårt att läsa det sista kapitlet av boken då man knappt såg någonting för alla tårar). Nu så har jag i alla fall sett den och även om den tyvärr inte når upp till bokens nivå var den ändå jädrans bra. Så bra att ni måste se den. Helst nu!
 
The Amazing Spiderman 1 & 2 (filmer) - lite Marvel såklart. Spiderman-filmerna med Tobey Maguire som Peter Parker är inte en hit hos mig, de är sååå tråkiga och han passar så dåligt som honom tycker jag. Egentligen är själva spindelmannen-karaktären ingen hit hos mig överhuvudtaget, men eftersom Andrew Garfield (älskar honom om ni undrar) spelar Peter Parker i de nya, så gav jag de en chans. Även om de inte är världens bästa filmer, så gillar jag verkligen Garfield som Peter Parker, han har lite mer humor och har inte så tråkig personlighet som i de tidigare filmerna. Sedan gillar jag Gwen Stacy också (spelas ju av Emma Stone, älskar henne också). Det som jag känner från filmerna: bra karaktärer, men lite sämre utförd storyline och effekter.
 
The Maze Runner (bok) - läste den i Liverpool (eller ja, mest på flygen och när jag väntade på flygen). Ganska lättläst, men med en intressant story. Är den första boken i en trilogi (har köpt den andra också, men har inte börjat på den ännu). Boken har dessutom filmatiserats och kommer snart ut på bio (på fredag faktiskt), med Dylan O'Brien (♥) i huvudrollen som Thomas. Ska bli spännande att se om den lever upp till boken, medan jag läste den tänkte jag faktiskt att den skulle kunna bli ännu bättre som film än som bok, vi får se om det slår in.
 
Billy and Me (bok) - vad har hänt? Mer chic-lit? Köpte den av två anledningar. Första: skriven av Giovanna Fletcher (gift med Tom Fletcher från McFly), har följt hennes blogg så himla länge och när en bloggerska som jag gillar skriver böcker, då vill jag ge de en chans. Andra: har blivit lite svag för chic-lit som utspelar sig i England på grund av älskar England som ni vet. I alla fall, vad tyckte jag om boken? Jag tror att ett ord kan summera den - mysig (på ett bra sätt). Det är en sådan bok jag kan tänka mig att man kan sitta och läsa i en fåtölj med en filt över sig, snön faller ner utanför, man har tända ljus runtomkring sig och man dricker en kopp varm choklad. Mysig alltså.
 
You're the One That I Want (bok) - Giovannas andra bok (jag köpte de två böckerna samtidigt, på Waterstone's i Liverpool, köp två få den ena för halva priset). Inte lika bra som den första, men ändå en sådan där som är svår att lägga ifrån sig. Jag gillar hennes sätt att skriva, man såg likheter mellan böckerna, hon har liksom sin egna stil vilket alltid är ett plus hos författare när man kan känna igen att det verkligen är den som skrivit det.

Guardians of the Galaxy.

Var som jag nämnde i inlägget innan och såg filmen Guardians of the Galaxy på bio igår. Alltså, Marvel slår ju nästan aldrig fel (kommer inte ens på någon som inte är bra just nu) och likaså inte denna. Skämten, musiken (var ju lite svenskt med - Hooked on a feeling), karaktärerna och allt var hur bra som helst. Älskade karaktärerna Groot (även om typ det enda han sa var: I am Groot) och Rocket. Är man ett Marvel-fan (eller inte, men gillar bra filmer) -  gå och se den!

The Hobbit: The Battle of the Five Armies | Teaser Trailer


The Mocking Jay Part 1 | Teaser Trailer


Tidigare inlägg
RSS 2.0