Hejdå, lisaasvarld!

Nu ska ni få veta det som jag inte sa i förra inlägget (som var för flera veckor sedan). Efter att ha varit så upptagen med plugg och fixandet av ett företags hemsida har jag inte haft tiden att fixa det som jag velat göra ett tag, men nu så: jag har skapat en ny blogg (som inte riktigt är heeelt klar, men jag kunde inte vänta längre med att välkomna er dit). En blogg utan reklam och där jag äger domänen själv. Ni finner mig numera under lisasvarld.se (inte två a:n längre, utan bara ett). Tyvärr kan jag inte flytta med mig inläggen dit, men denna blogg kommer fortfarande ligga uppe så mitt arkiv ligger kvar här.
 
Nya bloggen
↓↓↓
www.lisasvarld.se

Ett, två, tre.

 
Hej på er! Uppdateringen är sämst, jag vet. Det kommer bli lite förändring med bloggen inom en snar framtid, men ni får veta mer när det gäller. Nu blev ni sugna på att veta vad jag pratar om va? Men jag tar det inte nu. Det får vara lite mystik över det hela så länge.
 
Mitt liv sedan sist i korta drag: plugg såklart (hade en hemtenta häromveckan som verkligen testade mitt tålamod), fikor på stan istället för att gå på föreläsningar (ibland är det okej), umgåtts med vänner, läst bra böcker (tips: Never Stop Falling, Archer's Voice och He Will Be My Ruin), drömt mig bort till utlandet, börjat en ny kurs på universitetet som handlar om censur i film och som är väldigt intressant (vi såg dock en del av filmen Natural Born Killers och alltså den kunde jag levt utan att ha sett, så dålig...), börjat sett om på säsong ett av Outlander för att det finns på Netflix nu (säsong 2 börjar denna vecka på Starz - så hör jag inte av mig så är det för att jag är i en Outlander-bubbla), kollat på säsong två av Daredevil tillsammans med min bror (OBS! vi har inte sett alla avsnitt ännu så spoila ingenting) och så har jag fått hem Adele-biljetterna (tre veckor kvar!!!).

Glad påsk.

Så här såg min påsk ut i (några) bilder.

Helgen som var.

I helgen har jag hjälpt min pappa att flyttstäda. Han har nämligen flyttat till en ny lägenhet, så nu var det hejdå till lägenheten ovan som han har bott i sedan mina föräldrar skildes. Möbler och sådant var redan överflyttat, men det blev en del lådor till att flytta över med smågrejor och lite annat. Och så har vi städat, städat, städat. Det har dammsugits, skurats, dammats, skrubbats och allt möjligt - jag tror vi använt de flesta rengöringsmedlen som finns. Skinande rent blev det i alla fall (den gick igenom besiktningen igår fick jag sms av pappa)! Hejdå gamla...
 

...hej nya!  Här har jag hjälpt till att få undan kartonger och sådant (när jag kom i fredags var det fullt i hallen och i mitten av köket/vardagsrummet) och så har vi fixat gardiner och lampor till fönstren (bilderna togs innan ser jag när det gäller lamporna). Allt är inte riktigt på plats än (och vissa grejer ska bytas ut senare), vilket ju är förståeligt med tanke på att han fick nycklarna i onsdag, men det mesta är ändå uppackat. Jag tycker verkligen nya lägenheten är superfin - ljusinsläppet är helt fantastiskt! Kommer sakna den gamla lite ändå, läget var perfekt: gå utanför dörren och du är mitt i centrum.

Den när min mamma fyllde 50 år.

För prick en vecka sedan firade vi min älskade mamma som fyllde 50 år den fjärde mars. Vi är ganska lågmälda när det kommer till födelsedagar och liknande i min familj. Så även om min mamma fyllde femtio ville hon fira födelsedagen hemma istället för att gå ut och äta eller något, så då gjorde vi det. Min present hade hon fått innan sin födelsedag, fast samtidigt inte. Vissa kanske kommer ihåg vad den var? Konsertbiljetten till Adele i april var det i alla fall. Nu är det inte så långt kvar!
 
Blombuketter i vaser trängdes (och trängs fortfarande, än har de inte vissnat) lite överallt.
 
Även om snön föll ner på backen utanför, dukade jag för våren.
 
Födelsedagsbarnet! ♥
 
Efter mat i magen satt vi och pratade och smååt godis och drack lite baileys.
 
Sedan blev det dags för efterrätt. Chokladmousse och pannacotta (toppat med dulce de leche och krossad daim).
 
Och så spelade vi lite sällskapsspel - Röda Tråden.
 
♥♥♥
 
Jag vet att ni undrade, Lisa var du där? Klart jag var!
 
När min mormor och morfar stod och väntade på taxi hem, såg jag och min bror att det var ett himla bra ljus vid hall-lampan (för att vara mörkt inne alltså). Så jag sa, "fota mig".
 
Dessa två bilder på mig och mamma får avsluta detta inlägg.
 
Ps. Ni som förstod F.R.I.E.N.D.S-referensen i rubriken, ni är ♥

27 februari.

Solen skiner utanför, Beatles hörs från mina högtalare och jag har på mig en ny grön tröja som jag tycker skriker vår. Jag längtar, längtar, längtar till våren - det märks att den snart är här. Ljuset börjar komma tillbaka och snart vaknar allting till liv igen. Våren: när snön är borta, gräset blir grönt, tussilagorna trängs vid vägkanterna och vitsipporna sprider sig över gräsmattorna. Jag gillar alla årstider, alla har sin charm. På vintern mår jag egentligen som sämst dock, det eviga mörkret tynger ner mig och jag önskar nästan att jag var en björn så att jag kunde gå i ide och vakna upp när våren var här istället. Nejdå, men nästan.
 
Ikväll ska jag umgås med fina vänner och det spelar ingen roll om det är vinter, vår, sommar eller höst, för när man är med folk man tycker om så behöver man inte hoppa över en årstid. Det skulle ju vara himla synd att missa en massa skratt, historier om våra liv och prat om allt mellan himmel och jord bara för att vissa årstider är lite dystrare än andra.
 
Ps. Min C-uppsats blev godkänd förra veckan och finns från igår tillgänglig på DiVA om någon skulle vilja läsa den. Phew, vad skönt att vara klar med den!

Carpool Karaoke.

Är det någon som missat de roliga klippen när James Corden åker runt med diverse artister i en bil och sjunger och pratar? Jag tror inte man kan ha gjort det, men om ni mot all förmodan gjort det, spana in dem! Nedan är mina favoriter (i ordning efter när de släpptes: äldst-nyast):
 
 
 
 

9 februari.

Jag har inte skrivit här på länge. Det känns som att jag inte haft några ord till övers för att skriva här. Min uppsats har slukat upp mina ord. Men vet ni vad? Idag lämnade jag in den för examination. Den växte från en pytteliten idé till en färdig uppsats som, trots allt klagande mina vänner och min familj fått höra, jag är rätt så stolt över.
 
Jag har inte bara suttit med uppsats de veckorna det ekat tomt här (har varit i princip klar med uppsatsen i ett par veckor nu, men den ska ju skickas fram och tillbaka mellan mig och min handledare mellan ändringar i den så det tar sin lilla tid att blir helt färdig), jag har också: börjat nya kurser (vilket betyder att jag officiellt inte går lärarprogrammet längre), umgåtts med mina vänner som är (mer än) guld värda, spelat singstar och känt mig som fjorton år igen, läst en och annan bok (jag nådde upp i min reading-challenge på goodreads förra året förresten - 120 böcker), börjat titta om på Supernatural, ätit semlor, haft perfekta hårdagar, fått mitt presentkort i tävlingen jag vann (ni vet, NY-resan?), lyssnat om om om på vissa låtar (denna, denna, hela denna EP) och gråtit en skvätt till Me Before You-trailern (jag fulgrät när jag läste den boken). Bland annat.
 

Nytt år, nytt hår.

Jag vet att jag skämtar om det typ varje år, men jag inser att det är ju faktiskt sant - mitt hår blir kortare och kortare för varje år. De som följer mig på instagram vet redan det, men igår var jag och klippte mig och färgade min utväxt. Slingorna som lades i förra gången jag var iväg är fortfarande kvar, men det syns inte superbra på bilderna nedan. Hade denna frisyr som min inspiration (klippningen, inte färgningen), som jag gått och tänkt på i flera månader. Det är samma frisyr som jag haft förut i basen kan man säga, men kortare såklart och så är det uppklippt. Och så kan välja om jag vill ha mittbena eller sidbena. Aja, slut på snacket, såhär blev det:
 
SUPERNÖJD LISA!

Like a cover boy when you light the moon.


(Bilder och GIFs från Tumblr och Pinterest)
 
Här har ni lite eye-candy, kan behövas nu när det är terminsstart-tider (och uppsats-tider som det är för en del, mig själv inkluderat) och allt vad det är.
 
PS. Texten i rubriken taget från Ellie Gouldings "Lost and Found".

We can be heroes, just for one day.

Hej, hallå, tjenixen, tja, tjena! Det har ekat tomt här, jag vet. Har lagt ner nästan all min vakna tid till min C-uppsats som äntligen snart är klar. Skickade igår kväll ett fullständigt draft (min fullständiga uppsats alltså) till min handledare, så ska hon säga till om den kan vara med på opponering eller inte. Känslan när jag tryckte på "skicka" var obeskrivlig.
 
Den här veckan har jag äntligen tiden till att gå igenom bilderna från Dublin, så under veckan dyker det upp ett inlägg med det. Idag har jag inte gjort någonting förutom tagit en sovmorgon samt legat i soffan och kollat på Friday Night Lights. Jag kände att jag behövde en dag med inga måsten efter förra veckan (efter nyår har jag nästan bara suttit med den).
 
Textraden i rubriken är förövrigt från min favorit-David Bowie låt — "Heroes" — dagen till ära. Ett musikgeni som gick bort för tidigt.
 
Några bilder från i lördags när vi firade min bror som fyllde år den fjärde.

2015 | Året i bilder

Här kommer årets summering i bilder med kanske inte lika många bilder som det brukar vara. Tre dagar in på 2015 såg jag ut som på bilden ovan.
 
Efter jul, nyår och allt så började jag min andra termin på lärarprogrammet på Karlstads Universitet. Här hade jag inte börjat tänka ännu att läraryrket inte är för mig, eller så kanske det var djupt begravt inom mig.
 
Alla ♥ dag!
 
Bakning när mamma fyllde år.
 
Våren, vackra våren! Hade VFU (det vill säga praktik) under våren och det var väl egentligen här som fröet såddes till att jag inte egentligen ville bli lärare, men det sorterade jag bort i huvudet.
 
Påsken kom och gick. Ser ni vad långt hår jag hade? Kunde sätta upp det i en tofs ganska långt upp på huvudet (det kan jag inte nu, för då faller hälften ur).
 
Inte kort därefter klipptes det av. Den här längden alltså... kärlek på den!
 
Rödaktigt var mitt hår också mestadels detta år. Det kändes rätt då, men just nu saknar jag det faktiskt inte.
 
När vi firade min mormors födelsedag.
 
Maj månad var det sommarvärme ibland. Satt ute på altanen och läste när jag förmodligen skulle ha suttit och pluggat.
 
Blev sommar och därmed var andra terminen avklarad.
 
Åkte till Liverpool, men inte själv denna gång. Medina följde med mig och vi hade en toppen-resa!
 
Åkte till sommarstugan. Andades friskt luft, läste böcker, löste korsord och umgicks med familjen.
 
Sommar, åh sommar.
 
Lånade min pappas lägenhet och drog med mig Rebecca i några dagar.
 
Nora-tripp med dessa!
 
Spolar vi fram lite så blev det höst. Tredje terminen på uni drog igång.
 
Fyllde 21 år.
 
Höst! Came to my senses, så att säga, och tog beslutet att jag inte ska fortsätta på lärarlinjen. En tyngd som lättade, så jag visste direkt att det var rätt beslut! I vår kommer det bli fristående kurser som involverar engelska, film och svenska språket.
 
Mitt hår bytte färg! Love, love, love it!
 
Var på Gavin DeGraw-konsert med min vän Sophia och min pappa! Alltså ♥♥♥♥♥♥ på den!
 
Firade min pappa som fyllde 50 år med finmiddag!
 
Var i Dublin (NI SKA FÅ SE BILDER, men det blir när det nya året börjat) med Medina och hade det toppen!
 
Jag måste väl ha med detta i summeringen också: VANN EN RESA TILL NEW YORK (ja, det var tvunget att skrivas i versaler)!!!
 
Firade jul!
 
Så var året snart slut. Det kanske inte har varit ett av de bästa åren, men det har funnits dagar som jag alltid kommer komma ihåg. 2015 var ett år som jag tappade bort mig själv, men som jag också (sakta men säkert) hittade tillbaka till mig själv också - eller jag är i alla fall på väg till att hitta tillbaka till mig själv! En av de finaste sakerna jag kommer ta med mig från detta år är min vänskap med Medina som har växt något otroligt detta år! ♥
 
Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR! Vi hörs nästa år (bäst skämt!)!

Mellandagarna.

Tre bilder från jul.
 
Så var julen över för i år. Firade med min mamma, bror och mormor & morfar på julafton med julmat, godis, Kalle Anka och bordsspel. På juldagen åkte jag till min pappa och har varit där till idag. Har läst, spelat bordsspel och tittat på filmer för det mesta. En titt på mellandagsrean blev det också, men köpte bara ett fåtal grejor (tre), mitt bästa köp var ett par Levis-jeans för under femhundralappen. Promenader i vinterkylan hanns också med, en av gångerna blev det bort till min farfar för ett besök. Ja, det var en sammanfattning av vad som hänt sedan senast jag skrev här i princip.
 
Jag ska försöka hinna med att redigera Dublin-bilderna så att det inlägget kommer upp innan det nya året - bara några få dagar kvar. Har min C-uppsats att skriva på också, så det är inte säkert att inlägget kommer hinna komma upp innan 2016. Ett "2015 i bilder"-inlägg ska jag hinna med också!

Dagen före dopparedagen.

Tre bilder från min instagram tagna i Dublin.
 
Jag är hemma nu, kom hem i måndagskväll! Ni ska få se bilder från den superroliga Dublin-resan, men det tar vi en annan dag efter allt julfirande. Idag har det bakats julgodis och julstädats. Det var en annan sak som jag tänkte berätta om dock, som hände igår.
 
Igår satt jag och slog in julklappar. Min vän Medina skrev till mig på messenger om att hon blivit uppringd och vunnit "tröstpris" - middag för två - på en tävling vi båda ställt upp i. Ser att ett nummer ringt mig på mobilen vid ungefär samma tid. Frågar henne: vilket nummer ringde dig? Jag skickar det som ringde mig, hon skriver samma nummer. Jag tänker, jag kanske också vann en sådan där middag då. Det där numret ringer igen lite senare, men jag missar precis att svara. En person lämnar ett meddelande och ber mig ringa upp då jag var en av finalisterna. Jag ringer upp det och han säger: Jag ljög, du är inte en av finalisterna. Du är vinnaren! Du har vunnit en resa till New York!
 
Så... ja, det hände mig igår. En helt otrolig tidig julklapp kan man väl lugnt säga. Det har inte sjunkit in för mig riktigt ännu, kommer förmodligen inte göra det förrän jag befinner mig där borta tillsammans med Medina som jag ska åka med. Känns som en dröm - vill inte att någon ska nypa mig i armen ifall det bara är det.
 
Ha en fantastiskt god jul allihopa!

14 december.

Hej, hej från isbiten Lisa! Min högra hand har blivit så kall (den vänstra är också kall, men inte lika kall) för jag har suttit och skrivit så mycket på datorn. Vad har jag skrivit på undrar ni kanske? C-uppsatsen såklart (det mesta jag har i huvudet nu för tiden är Shakespeare, Shakespeare, Shakespeare - känner mig väldigt sofistikerad). Varför är handen kall undrar ni? För att jag har så himla konstiga fötter och händer som är kalla typ jämt - är alltid kul att peta på folk med mina isbitar till fingrar *ondskefullt skratt*. Varför sitter jag med luva? FÖR ATT DET ÄR KALLT. Det var nog det jag ville säga med detta inlägg - att jag fryser och skriver uppsats. Det och att jag kommer ha fullt upp innan jag åker till Dublin, så vi hörs när jag kommit hem igen! Nu ska jag ta på mig vantar och fortsätta skriva på min uppsats. Om det där var seriöst eller inte lämnar jag oskrivet.

12 december.

 
För det mesta ser mina dagar (vardagarna i alla fall) ut såhär: mobilens alarm ringer, jag snoozar x antal gånger, slår av det istället, vaknar alldeles för sent, äter frukost (som mer är brunch pga tiden), försöker skriva på min C-uppsats, läser källor, skriver, raderar, skriver, raderar, gör allt annat än skriver på uppsatsen, går och lägger mig och så blir det samma procedur dagen efter.
 
Igår hade jag en trevlig kväll tillsammans med tjejerna ovan (från vänster: Nathalie, Rebecca, Medina och Klara) hemma hos Rebecca. Mat, julmust, skratt, prat, youtube-klipp, oreopopcorn och banofeepaj bjöd kvällen på. En mycket bra fredagskväll alltså!
 
As we speak, väntar jag på att saffransbullar ska jäsa klart för att sedan skjutsas in i ugnen. Mamma och jag håller på att baka. Julmust står i kylen. Ikväll ska vi sätta upp granen. Julstämning eller vad? Jag kommer ju hem från Dublin (på onsdag drar jag och Medina) bara några få dagar innan jul, så jag vill ha upp granen innan jag åker. Julen är nästan alltid mysigare innan julafton och det tycker jag, för sedan är den över så fort. Bäst att njuta medan man kan.

Min pappas 50-årsfirande.

I lördags var hela tjocka släkten (okej, kanske inte, men vi var nästan ett dussin personer) som firade min älskade pappa i efterskott. Han fyllde ju 50 år för ett par veckor sedan, en milstolpe som ska firas lite extra! Vi möttes alla hemma hos pappa där han öppnade presenter från alla, sedan traskade vi bort till  Wobbler där han bokat bord till oss.
 
Jag hade med mig systemkameran, men fotografera + vintermörker är inte riktigt optimalt (fick ha 1600 ISO... usch), ungefär 2/3 av bilderna blev suddiga. Ni får se dem som blev någorlunda i alla fall!
 
Hej, hej! Såhär såg jag ut kvällen till ära. Medina hade kommit förbi tidigare på dagen och lockat mitt hår (det var ju typ storm ute dock, så de gick ur lite tyvärr)! Hade ett svart tight fodral på mig, som jag bara haft en gång innan pga har aldrig tillfälle att ha den då den känns ganska fancy. Perfekt till kvällen tyckte jag!
 
Min bordskamrat var min faster Eija. Den andra bilden tycker jag om trots att den är superdupersuddig. Den fångar ett ögonblick så himla fint tycker jag!
 
Så kom förrätten in efter ett tag!
 
Huvudrätten! Sååå himla god (oxfilé, potatiskaka, picklade morötter, sockerärtor, spenat och rödvinsås + rödvin till = smakkombination som var ♥)
 
Och efterrätten! Crème Brûlée (♥♥♥) tog jag. Valde mellan det och chokladmousse (alltså, ni vet ju hur mycket jag älskar det), men jag var så himla sugen på vaniljdesserten den kvällen så det fick det bli. Jag orkade inte riktigt allt, så min pappa fick äta upp de sista skedarna.
 
Efter en massa prat, skratt och magarna var mätta och belåtna gick vi alla (förutom min farfar och hans Kaijsa) hem till min pappa en stund innan det var dags att åka hem. En mycket trevlig kväll med personer som jag inte ser i samma rum samtidigt så ofta tyvärr! Det enda med kvällen jag är besviken på är att min pappa inte beställt bättre väder, men jag kan förlåta det.

När man ser folks riktiga jag.

Nu är det snart två veckor sedan attentaten i Paris. Tiden fortsätter ju gå, även när hemskheter händer. Såklart. När min vän sa att hon var rädd för vad det skulle leda till så var jag så säker på att det inte skulle ändra så mycket här i Sverige, för jag har alltid sett Sverige som ett så öppet land. Jag var så säker på att vi inte skulle bli som USA efter elfte september.
 
Men så ändras bilden sakta men säkert framför mina ögon. Jag vågar knappt scrolla i feeden på facebook för jag blir så mörkrädd av så mycket som kommenteras och gillas. Mina ögon öppnas upp och jag ser många personer på ett nytt sätt. Deras riktiga jag? Eller deras jag som av rädsla tänker saker som de annars kanske inte hade tänkt? Jag vet inte, men jag gillar inte det jag ser.
 
Det som jag hoppades så innerligt inte skulle hända händer. Folk ser inte skillnaden på muslim och terrorist, när det egentligen är en så otroligt stor skillnad. En terrorist är en terrorist, spelar ingen roll vilket kön, hudfärg eller religion den har. Jag blir arg. Jag blir arg för att folk är så trångsynta. De dömer folk på utseende, ber dem öppna sina gymväskor för att de ser ut som terrorister. De verbalt trakasserar unga tjejer med slöja och associerar ihop dem med terrorister, du borde skämmas för vad dina vänner gjorde i Paris. Människor som tappat sin mänsklighet någonstans på vägen, vad håller ni på med? vill jag fråga.
 
Inser de inte att det är precis det här terrorister vill ska hända? Att vi ska vända oss mot varandra. Att vi ska sätta upp murar och skilja på oss och dem. Vi och ni. Jag och du.
 
Samtidigt vill jag säga tack. Tack till att jag får se kommentarerna och gillningarna. För att jag får se vilka som jag ska hålla nära och vilka som jag inte ska ge en tanke åt. Jag vill säga hejdå till personer som inte ser andra människor, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning och religion, som jämlikar. Tack för att ni låter mig se er.
 
Och så är jag tacksam för dem fina sakerna jag ser också. För de som står upp mot de som trakasserar tjejen med slöja. För de som spenderar en vardagskväll med flyktingar och lär de svenska och sitter och tecknar med dem. För de som skänker sin sparbössa när en moské blir vandaliserad.
 
Som jag sa till min vän, som är muslim, om de tänker negativa tankar om henne då förtjänar de inte att känna den fantastiskt godhjärtade personen hon är. En person som man ALDRIG ska koppla ihop med terrorism. Och jag, 1,64 meter lång, kommer alltid stå vid hennes sida redo att kavla upp ärmarna och knyta nävarna mot de som inte tänker så om det skulle behövas.
 
Jag är icke-troende, inte religiös överhuvudtaget, men jag tror på att alla har rätten till att tro vad de vill. Jag kopplar inte ihop religion med terrorism, för de har ingenting med varandra att göra. Jag tänker inte låta folk trakasseras på grund av sin tro och det hoppas jag innerligt att ni inte gör heller, mina vänner. Nu visar vi att vi är ett öppet land och ett öppet folk, eller hur?

Min vecka genom Instagram.

I måndags lade jag upp denna bild för att markera att det var en månad kvar till min och Medinas Dublin-resa. Nu är det alltså mindre än en månad kvar!
 
Snön kom. Det var slask då, men nu är det faktiskt "fin snö" aka ser ut som kristaller när solen lyser på det. Så där som det ska vara om det ska vara snö.
 
Min pappa fyllde 50 år (!!!) i torsdags så jag lade upp denna bild på mig, han och min bror samma dag som snön kom. Han befinner sig i Thailand just nu dock, så han har inte känt av vinterkylan ännu.
 
I fredags lade jag upp denna för att berätta att jag varit och sett sista The Hunger Games på bio dagen innan. Var där med Rebecca, Anton, min bror och Antons bror. Nästa vecka får ni se vad jag tyckte om filmen i ett eget inlägg!
 
Okej, den här bilden är inte från Instagram (men visst ser den ut att kunna vara därifrån, right?) men är tagen från min gårdagskväll. Var hemma hos Rebecca och skrattade, pratade och var onyttiga med pizza, snacks och godis. Finfin lördagskväll!
 
Mer från min Instagram hittar ni här.

You are so fluffy.

Efter helgen som var tycker jag att vi behöver en måndag med gulliga djur.

Tidigare inlägg
RSS 2.0