Sedan jag kommit till Liverpool.
- Jag uppskattar vattnet i Sverige så mycket mer! Här smakar kranvattnet pool-vatten så jag köper alltid vatten på flaska (vet att det är fler som gör som jag här). Jag kanske borde be mamma att skicka några flaskor med svenskt kranvatten till mig.
- Jag saknar svensk frukost. Yoghurten hemma i Sverige är så mycket godare, dessutom är förpackningarna så mycket smartare. Här borta kommer yoghurten i gräddfil/creme fraiche-förpackning. Praktiskt? Not so much. Kan rabbla på här med andra matvaror jag saknar, men skippar det.
- I början tyckte jag att det var så himla krångligt och stressande att betala i mataffärerna här, men nu så tycker jag att det är bättre. Det blir inga långa köer, utan det går fort när man går till kassan (för man packar i innan man betalar) eller självbemanningskassan. När jag kommer tillbaka till Sverige kommer jag väl stå och stampa med fötterna för att det går så långsamt.
- Priserna. Det är billigare här. Tur för mig som lever på en budget. Till exempel ett paket Häagen-Dazs glass som hemma kostar kring femtio-lappen kostar här hälften. Enough said.
- Här är man mer "artiga" eller vad man ska säga. Till exempel när jag släppte förbi några herrar när jag och Maria skulle gå av från en buss så sa alla "cheers, darling" eller "thanks, love". Och om man råkar vara i vägen för någon eller buttar till någon så säger man "sorry". I Sverige får man mest sura blickar eller något muttrande "ursäkta, jag vill förbi här".
- Scouse-accent är svårt att förstå ibland. De har väldigt mycket slang. Till exempel så säger de inte hospital utan h'ozzy och sound kan betyda att man är okej. I'm sound, mate. Fast jag gillar det även om det ibland är obegripligt.
- De brittiska kvinnorna klär sig väldigt... ehm... annorlunda. För att uttrycka det lite milt. Och what's up with the hair? Alltså föreställ er den allra största hairdonuten i Sverige och så tänker ni er den dubbelt så stor. Ser ut som att de har ett fågelbo på huvudet.
- Jag har ätit mer majonäs här än vad jag gjort under hela mitt liv. Jag vet inte riktigt vad som hänt, men istället för att doppa fries i ketchup så gör jag det i majonäs. It is weird. Fast till mitt försvar så är jag inte den enda som gör det om man säger så!
- Jag har druckit x antal hot chocolate. Vågar inte ens räkna hur många. Emma i kafeterian i skolan gör så sjukt god varm choklad. Jag behöver inte ens säga vad jag ska ha när jag kommer dit, hon frågar "you want the usual?". Synd att jag inte kan skicka några med posten hem till er!
- I London hatar jag att gå in på Primark. Det är alltid folk överallt och jag får lite fobi och vill bara ut därifrån. Sedan ser man typ alla gå runt med en kasse från Primark och tänker lite dåliga tankar om de. Sedan kom jag till Liverpool och... jag kan tråkigt nog säga att jag nu är en av de. Det är ju så billigt - tänk er typ H&M fast halva priset.
- Kommer jag att komma hem med en brittisk dialekt? Nej, förmodligen inte. Jag talar tyvärr (jag älskar ju brittisk engelska) med en mer amerikansk dialekt. Eller så kanske jag kommer hem med en spansk-engelsk/fransk-engelska/rysk-engelsk dialekt eftersom jag umgås med folk som talar med sådan dialekt.
Kommentarer
Trackback
