28 september.
När jag var tolv år ville jag blir frisör när jag blev stor. Något år senare ville jag inte bli det.
Under högstadiet visste jag inte vad jag ville blir när jag blev stor. Jag visste bara att jag ville bo i London en dag och resa mycket när jag blev stor.
När jag började gymnasiet ville jag bli flygvärdinna eller resejournalist. Några år senare ville jag inte bli flygvärdinna längre. Resejournalist finns kvar i bakhuvudet dock, även om jag inte vill bli det "på riktigt". Kanske en dag, vem vet.
Efter gymnasiet fick jag smaka på England-drömmen. Jag visste fortfarande inte vad jag ville bli dock.
Jag kom tillbaka och jobbade tills jag råkade komma över en utbildning på Karlstad Universitet som man kunde anmäla sig till via sen anmälan. Jag sa upp mig "ifall att", hade jag inte kommit in skulle jag få stanna kvar, men om jag kom in så fick jag sluta även om det var mindre än en månads uppsägningstid. Jag kom in.
Jag började universitetet med siktet inställt på att bli gymnasielärare, ett yrke jag kände skulle passa mig perfekt. Jag älskar engelska. Och svenska har alltid varit ett ämne jag själv haft som favorit när jag gick i skolan.
Hela sommaren har jag gått och känt mer och mer att nej, lärare är inte det jag vill bli, men jag har inte yttrat orden högt för någon. För några veckor sedan satt jag och pratade med en av mina bästa vänner och jag yttrade orden högt. Och det var en sådan lättnad att få säga dem högt. Det blev på riktigt då och det var en tyngd som släppte från mina axlar. Då visste jag att det var rätt beslut.
Den här pressen som sätts på en att veta vem man vill bli, eller snarare vilket yrke man vill ha. Att veta i tidiga tjugoårsåldern vad man vill jobba med i fyrtio år framåt. Hur ska man veta det egentligen?
Jag går fortfarande kvar engelskan nu och jag planerar att ta en kandidatexamen i det, så efter i höst ska jag gå ett och ett halvt år i ett annan ämne för att ta det. Sedan är jag inte helt säker på vad som ligger framför mig efter det. Och det känner jag mig ändå bekväm med. Det är skrämmande att ha gått från att veta hur det "ska" se ut till att inte veta det, men sedan finns det också någonting befriande med det. Att inte veta.
Ibland känner jag mig så "gammal" och stressar över att jag inte har framtiden utstakad, men sedan försöker jag ta ett steg tillbaka och tänka på att jag är tjugoett år gammal, vilket inte alls är gammalt. Äventyret har precis börjat.
Jag har så mycket jag vill se och göra och utan en planerad rutt i livet så kan jag ta avstickare på vägen och göra dem sakerna. Vad jag vill jobba med, ja, det får vi se. Hej, framtiden!
20 september.
Jag ber om ursäkt för att det ekar tomt här inne. För tillfället är det mycket med studierna, så har inte haft tiden att sätta mig och skriva på några inlägg tyvärr. Har haft hemtentor varje vecka (sista till lingvistiken ska in på fredag som tur är), spånar på C-uppsatsen (proposal till den ska in imorgon) och har en artikel på tusen ord som ska in på onsdag morgon. Vi hörs nästa helg när några deadlines är avklarade!
Let's go on a trip.
Bild: Google
I helgen var det inte bara födelsedagsfirande som hände. Jag och Medina bokade också en resa till i vinter. Efter många om och men, men ändå ganska spontant (vi bestämde resmål och bokade på bara några timmar), så bokade vi en resa till Dublin. Vi har tänkt att boka en tripp till London ganska länge (det blev ju inte att vi åkte dit i somras), men vi valde att vara lite mer äventyrliga istället och välja någonting nytt (London kommer ju vara kvar där till en annan gång). Så det blev inte bara en ny stad, utan också ett nytt land. Ska bli himla spännande att upptäcka en stad och ett land som ingen av oss varit i! I december åker vi till Dublin i fem nätter.
Mitt födelsedagsfirande.
I fredags fyllde jag 21 år och såhär såg jag ut då. Jag träffade Medina och vi satt och pratade och skrattade i flera timmar, timmar då vi egentligen skulle ha bakat. Vi hann bara med att göra tårtbottnen innan hon skulle gå. Det gjorde ingenting dock, jag fixade klart allting efteråt. Hade en himla fin dag!
Här är resultatet av fredagens bakning - Chocolate Devil's Cake (chokladbotten - chokladmousse - chokladbotten - chokladmousse - chokladbotten - chokladsmörkräm. En riktigt chokladbomb alltså. Supergod om jag får säga det själv, vilket jag får såklart! På nedersta bilden skymtar ni den senaste tillökningen i min muminmuggs-samling.
Jag hade en sådan där dag där jag hade svårt för att hålla en normal min på bilderna...
... fast jag tog några normala fotografier också.
Och så lekte jag lite framför kameran med blixten på. Dagen till ära hade jag på mig en klänning (den går nästan ner till knäna) från Topshop som jag köpte på min senaste Englands-resa. Den matchade bordsdukningen färgmässigt som ni kanske märker (vilket inte var planerat bör nämnas).
Jag hade ett himla bra födelsedagsfirande tillsammans med familjen! Jag älskar födelsedagar, men samtidigt tycker jag att man gör dem till en större grej än vad de faktiskt är. Att ha kommit över den där tröskeln från tjugo till tjugoett känns faktiskt ganska bra dock.
Twentyone.
En vanlig fredag för de flesta förmodligen, men för min egen del så är det min tjugoförsta födelsedag! Känner mig inte mycket äldre än vad jag gjorde igår, men vad gör väl det.
