The Hunger Games | Mockingjay Part 2 recension

3 böcker. 4 filmer. Nu är det slut. Och efter en vecka vet jag fortfarande knappt vad jag vill säga om filmen, så det blir nog ett långt inlägg med tankar hit och dit. Sommaren 2011 läste jag böckerna för första gången och sa att det var bland det bästa jag läst, kanske att jag till och med sa det bästa. Jag kan inte säga vilken min favoritbok är, för jag har så många, men den här bokserien ligger fortfarande i topp.
 
Det är alltid en speciell känsla att sätta sig i biosalongen när man har läst boken innan. Man vet vad som kommer hända, men samtidigt att få se den världen som man har i sitt huvud komma till liv på bioduken... man vet inte vilka ändringar som gjorts, om man kommer bli besviken på det man ser eller om de gjort en värdig adaption av författarens ord.
 
Filmatiseringen av den här bokserien tycker jag är en av dem bästa. Till skillnad mot till exempel Divergent-serien tycker jag att filmskaparna lyckats behålla känslan av boken. Ändringar har gjorts, men jag tycker att de behållt de viktigaste delarna från böckerna.
 
Jennifer Lawrence är en perfekt Katniss, Josh Hutcherson har växt som Peeta, speciellt i Mockingjay Part 2, Woody Harrelson som Haymitch, Donald Sutherland som President Snow och resten av casten är så himla bra. Jag skulle kunna skriva en punktlista med vad jag tyckte om alla skådisar från filmerna, men det ska jag inte göra - men jag vill bara poängtera att jag verkligen tycker att castingen är så otroligt bra i filmerna.
 
Nu tänker ni, okej Lisa, men vad tyckte du om den här filmen? Jag kommer till det nu, jag lovar. Mockingjay Part 2, jag visste vad som väntade mig när jag gick in i biosalongen. Vad som var kvar av sista boken att komma till liv på film. Det händer så mycket smärtsamma saker i den delen, så jag visste inte riktigt hur mina känslor skulle vara. Jag tänkte innan, kommer jag sitta och böla där i salongen? Det gjorde jag inte, jag bet ihop, men det var en scen som det sprack för mig och jag fällde en tår eller två. Den här scenen, för den som vill veta.
 
Den här delen är nog min favorit av filmerna. Den är så värdig Collins bok, den fångar upp vad hon ville säga. Inte exakt lika bra, men nästintill. Epilogen från boken var med, vilket jag är glad för, jag var rädd för att de inte skulle ha med det. Scenen är inte lika rörande som bokens epilog är, men det är fortfarande ett "bra" slut, det vill säga ett passande slut.
 
Det är så många scener som jag är nöjd med, men jag kan inte nämna vilka för jag vill inte spoila någonting för er. Några få saker hade jag velat sett dock, till exempel mer av vänskapsbandet som bildades mellan Katniss och Johanna, för det är ändå en så stor del av boken. Samtidigt så vet jag att filmen hade blivit så lång då, så jag är nöjd ändå. Mer än nöjd. Det viktigaste var ändå med!
 
Collins historia kanske är mer aktuell än någonsin. Visst, den kanske är i det extremaste laget. En "utopi" som gått åt helvete, men den kan säga oss en sak eller två. Barn ska inte vara en del av krig, de ska inte slåss åt oss. Vi ska inte låta media distansera oss från det som händer i världen och ta bort vår mänsklighet. Låt oss inte underkuvas av myndigheter med järngrepp.
 
Det här är ett av de bästa citaten från boken, som även var med i filmen, sagt av Haymitch (som förövrigt nog är min favoritkaraktär):
 
Now we're in that sweet period where everyone agrees that our recent horrors should never be repeated. But collective thinking is usually short-lived. We're fickle, stupid beings with poor memories and a great gift for self-destruction.
 
Mänskligheten har ju svårt för det där. Vi krigar och krigar och krigar. Vad är historieböckerna fyllda av? Krig. Vi lär oss aldrig. Vi fortsätter på samma spår, tid efter tid. Det går små perioder där vi har fred, men sedan är det som att vi glömmer bort och vi hittar en ny anledning till att kriga. Jag hoppas att vi någon gång inte ska glömma.
 
Det känns lite tomt att veta att det är slut. The end. Inget To be continued... Tur att man kan läsa om böckerna (och se om filmerna) i alla fall. Som Oscar Wilde sa; kan man inte njuta av att läsa en bok om och om igen så finns det ingen poäng med att läsa den överhuvudtaget.

Kommentarer

Om du har några tankar du vill dela med dig av:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0