♥♥♥

Igår satt jag hemma hos en vän när nyheterna om dåden i Paris kom. En vanlig fredag, trots datumet. Men så blev det fredag den trettonde ändå. En dag som bringar otur.
 
Det händer hemskheter i världen var och varannan dag (bara en dag innan dödades en massa i Beirut), det får verkligen inte glömmas, men när det händer så nära en själv, det är då som man tänker på det mer. Två och en halv timme bort med flyg denna gång.
 
Och så tänker jag på alla de flyktingar som inga länder vill ta emot, som flyr mot exakt sådant som Paris drabbades av igår. Det är det här de flyr från. Och vi säger nej, vi har inte plats. Vi stänger gränserna för dem - när det lika gärna kunde ha varit vi som kunnat stå i deras skor. För vi hade turen att födas i ett land som Sverige som ändå är ett himla bra land att bo i.
 
Terrorism. Ett av de fulaste orden jag vet. Började användas under franska revolutionen och kommer från början från franskan och betydde ungefär att en regering skrämde sig till makten. Betydelsen är ganska lik än idag, att ingjuta skräck i folk för politiska syften.
 
Min vän sa att hon är rädd för vad det här kommer leda till. Det är jag med. När sådana här saker inträffar tänker jag vad är det som händer med mänskligheten. Vad kommer bli kvar när det händer sådana här saker oftare och oftare. Vad jag hoppas att det inte leder till är islamofobi, för terrorism har ingenting med religion att göra. Man vill skylla på någonting, men att skylla det på en religion är inte rätt väg. Man vill veta vad som driver människor till att göra en sådan här sak, återigen, religion är inte orsaken. Koppla inte ihop terrorism med islam, även om terroristerna råkar vara muslimer. Det skulle lika gärna kunna varit kristna, judar eller ateister. Terrorister är terrorister.
 
Det finns hopp dock, som jag sa till min vän. Jag läste om att människor öppnade upp sina dörrar för varandra i Paris och att taxi-bilar körde hem folk utan att ta betalt. Små saker som ändå visar att det finns hopp. Vi sprider tankar via sociala medier till alla som drabbats, en virtuell kram som kanske känns obetydelsefull men som ändå visar att vi står enade mot hemskheter som detta. Man ska inte låta sådana här saker göra oss rädda, för rädsla är precis vad terrorister vill att vi ska känna. Vi ska inte glömma och förlåta, men vi ska inte bekämpa hat med hat heller.
 
Krama om nära och kära en dag som denna. Gör saker i livet som visar att det inte bara finns människor utan också mänsklighet i världen. Med risk för att låta klyschig (jag tror dagar som dessa behöver klyschighet som detta i och för sig), kväv hat med kärlek istället.
 
 

Kommentarer

Om du har några tankar du vill dela med dig av:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0